Jamie Gold är 37 år, Hollywood-tv-agent och producent, när han den 28 juli 2006 tar plats vid huvudturneringen i World Series of Poker på Rio All-Suite Hotel and Casino i Las Vegas. Det föregående decenniet tillbringade han på William Morris Agency i Los Angeles, där hans klientlista omfattade James Gandolfini, Lucy Liu, Felicity Huffman och Jimmy Fallon. Han lämnade agentrollen 2004 för fristående tv-produktion. Hans största meritlinje är som producent av barnanimationsserien Cyberchase och en rad mindre projekt. Han spelar poker i privata Hollywood-sammankomster och dyker enstaka gånger upp i mindre livesturneringar. Han har inga noterbara turneringsresultat före 2006.
Huvudturneringen i World Series of Poker 2006 är den största pokerturneringen i historien fram till dess. Fältet samlar 8 773 deltagare med en buy-in på 10 000 dollar och genererar en total prispot på cirka 82,5 miljoner dollar. Förstapriset sätts till 12 miljoner dollar, vid den tidpunkten det största enskilda priset i turneringspokerns historia. Huvudturneringen pågår i tolv dagar, från den 28 juli till den 10 augusti. Gold deltar som fritidsspelare och har ingen kommersiell sponsor. Enligt egna senare uppgifter är han ekonomiskt välbärgad men inte rik. Buy-in på 10 000 dollar är personligen betydande för honom.
I veckorna före huvudturneringen 2006 sluter Gold en informell rekryteringsöverenskommelse med sin vän Bruce Crispin Leyser, en sedan länge etablerad pokerspelare och spelarrangör i Los Angeles. Villkoren, som senare fastställdes i rättegångshandlingar och i ett röstmeddelande som spelades upp i öppen rätt, innebär att Leyser hjälper till att rekrytera kända deltagare till huvudturneringen i utbyte mot en 50-50-fördelning av eventuella turneringsvinster som Gold själv producerar. Överenskommelsen är muntlig. Något skriftligt avtal finns inte. Leyser bevarar ett röstmeddelande där Gold muntligen bekräftar 50-50-fördelningen. Meddelandet sparas och kommer senare att läggas fram som bevis i den civilrättsliga processen.
Öva denna strategi
Öva det du lärt dig med en välkomstbonus på Upp till $10 000 + 200 gratissnurr.
Gold står emot huvudturneringens tolv dagar och når finalbordet den 9 augusti. Han kommer dit som chipleader med cirka 26,7 miljoner i marker, ett försprång på ungefär 5 mot 1 mot den näst största stacken. Den 10 augusti vinner han finalbordet med motståndare som Paul Wasicka, Michael Binger och Allen Cunningham. Den avgörande handen ställer Wasicka mot Gold: Wasicka har ett par tior, Gold har damer, och alla marker går i potten redan pre-flop. Brädet kommer ut utan tia och Gold vinner turneringen. Han får förstapriset på 12 miljoner dollar, mästarbandet och ett sponsoravtal från Bodog Poker, som han därefter accepterar.
Den 13 augusti 2006, tre dagar efter segern, stämmer Leyser Gold vid Clark County District Court i Las Vegas. I stämningen krävs specifik fullgörelse av 50-50-överenskommelsen, med argumenten att det inspelade röstmeddelandet utgör ett verkställbart muntligt avtal enligt Nevadas lag, att Leyser har fullgjort sin del genom att faktiskt rekrytera kända deltagare och att Gold nu vägrar att leva upp till sitt åtagande. Skadeståndet beräknas till 6 miljoner dollar, det vill säga 50 procent av förstapriset på 12 miljoner. Harrah's Entertainment, moderbolag till World Series of Poker, namnges som medsvarande i sin egenskap av deponerare av prispengen.
Harrah's reagerar inom 48 timmar och sätter 6 miljoner av prispengens 12 miljoner på ett av domstolen övervakat depåkonto i väntan på utgången. Gold får alltså 6 miljoner omedelbart, medan de övriga 6 miljonerna hålls inne i depån. Han kan inte komma åt den innehållna delen under processens gång. Leysers talan går i bevisprövningsfasen under hösten 2006. Det centrala bevismaterialet är fortfarande röstmeddelandet i vilket Gold muntligen bekräftat 50-50-fördelningen, vars äkthet båda parter erkänner. Den rättsliga diskussionen handlar i huvudsak om verkställbarheten av ett muntligt avtal enligt Nevadas lag i en situation där den ena parten (Leyser hade faktiskt mobiliserat kända deltagare) har fullgjort sin del och den andra ännu inte.
Fallet förliks utanför rätten i början av 2007 mot en ej offentliggjord summa. Beloppet rapporterades i pokerpressen brett som omkring 6 miljoner dollar, i linje med det fulla belopp som Leyser ursprungligen begärt, men den faktiska siffran har aldrig bekräftats offentligt. Båda parter undertecknar ett sekretessavtal som en del av förlikningen. Den deponerade delen av prispengen frigörs. Gold ger då en offentlig kommentar där han beskriver förlikningen som rättvis för båda sidor och säger sig vara lättad över att lägga ärendet bakom sig. Också Leyser uttrycker offentligt sin tillfredsställelse. Fallet producerar varken någon publicerad domslut eller juridiskt prejudikat och kvarstår, i strikt formell mening, som en oavgjord privat tvist som förlikts före varje slutligt avgörande av domstolen.
Gold fortsatte att spela poker professionellt efter segern 2006. Han har flera prisinplaceringar i WSOP-tävlingar mellan 2007 och 2012 men når aldrig den storlek som resultatet 2006 motsvarade. Hans Bodog-sponsoring upphörde 2011 när Bodog drog sig ur den amerikanska marknaden efter åtalen i pokerns Black Friday. Hans karriär som Hollywood-producent återfann inte sin dynamik från före 2006. Han sålde under åren därefter ett antal personliga tillgångar för att möta det han beskrev som ett ihållande ekonomiskt tryck. Den 18 december 2013 auktionerade han ut sitt mästarband från huvudturneringen 2006 hos Heritage Auctions i Beverly Hills, där det klubbades för 65 725 dollar. Bandet var vid den tidpunkten världens mest prestigefyllda pokerföremål. Slutpriset 65 725 dollar tolkades brett i pokergemenskapen som en markör för hur snabbt segern på 12 miljoner från 2006 inte hade producerat den långsiktiga ekonomiska tryggheten som en ytlig läsning av prissumman skulle ha antytt.
Fallet Jamie Gold är fortfarande den främsta varningsreferensen i pokern när det gäller riskerna med informella, muntliga staking- och rekryteringsöverenskommelser. Förlikningen utanför rätten skapar inte någon fastslagen rättsregel utifrån fallet i sig, men den praktiska läxa som proffsgemenskapen tagit till sig är att varje backing-överenskommelse i en turnering måste vara skriftlig, undertecknad av båda parter, med uttryckliga villkor om fördelning, täckning av buy-in, makeup-skyldigheter och tvistlösning. Antalet formella staking-avtal i bruk på livecircuiten har vuxit kraftigt sedan 2006, som ett direkt svar på Gold-fallet och en serie jämförbara, mindre uppmärksammade staking-tvister som följt. Det strukturella skiftet från muntliga till skriftliga staking-överenskommelser är, i operativa termer, fallets viktigaste arv.