År 1964 var Stefan Mandel en 30-årig ekonom i det kommunistiska Rumänien som levde på en lön motsvarande omkring 88 dollar i månaden. Han ville lämna landet med sin familj. Utresevisumet kostade mer än två års lön, och den rumänska regeringen lät inte ekonomer ta sig ut med hård valuta. Mandel bestämde sig för att vinna pengarna i stället för att spara dem, men han vägrade satsa på tur. Han ägnade sex månader åt att läsa matematiska tidskrifter och utvecklade en metod han kallade kombinatorisk kondensation. Metoden hade en egenskap som spelade roll. Den producerade rätt lottnummer varje gång.
Metoden fungerade tack vare en strukturell svaghet i alla lotterispel. Ett lotteri har ett fast antal möjliga kombinationer. Ett 6 av 49-spel har exakt 13 983 816 möjliga kombinationer. Om jackpotten är större än kostnaden för att köpa varje kombination, plus värdet av de andra- och tredjepris som garanterat följer med när man håller majoriteten av lotterna, är det matematiskt en satsning med positivt väntevärde att köpa varje kombination. Mandel insåg att de flesta lotterier inte begränsade hur många lotter en enskild köpare kunde köpa.
Det första försöket var det rumänska statliga lotteriet 1964. Mandel samlade ihop pengar från en liten grupp investerare. Den totala kostnaden för att köpa varje kombination i det statliga spelet låg precis inom poolens räckvidd. Han tryckte varje kombination för hand på vanliga pappersformulär, lämnade in dem via samarbetande lottförsäljare och vann högsta vinsten. Efter skatter och den andel som var och en av investerarna hade rätt till var hans personliga nettovinst tillräcklig för att köpa hans utresevisum. Han lämnade Rumänien för Israel inom månader.
Öva denna strategi
Öva det du lärt dig med en välkomstbonus på Upp till $10 000 + 200 gratissnurr.
Från Israel emigrerade han till Australien, där han upptäckte att de australiska statliga lotterierna var mer lukrativa och mycket lättare att massköpa än det rumänska systemet. Han värvade ett syndikat med fler än 2 000 investerare. Varje investerare betalade in pengar i proportion till sitt tillgängliga kapital. Mandel systematiserade lottutskriften med fyllningsmaskinteknik anpassad från industriella e-postoperationer. Syndikatet vann 12 australiska lotterijackpottar i följd under 1970- och 1980-talen. De australiska statliga lotterierna ändrade tyst sina regler för att förbjuda massköp efter den sjunde vinsten, men Mandel hittade lagliga kringgångar för flera ytterligare vinster innan han hade tömt landet.
Den största enskilda kuppen kom i februari 1992. Virginia Lottery i USA hade en jackpot på 27,04 miljoner dollar och ett 6 av 44-spel. Det totala antalet kombinationer var 7 059 052. Lotterna kostade en dollar styck. Virginia hade ingen regel som hindrade massköp. Den totala kostnaden för ett komplett uppköp var cirka 7,1 miljoner dollar plus tryck och logistik. Mandel samlade in pengarna från ett syndikat på 2 524 investerare, främst australier. Syndikatet tryckte varje möjlig lott på industriella högfartsskrivare i Melbourne och flygfraktade sedan de tryckta lotterna till Virginia före dragningen.
Genomförandet var den svåraste delen. Lotter måste köpas fysiskt i butiker i Virginia. Syndikatet anlitade köparlag som levererade portföljer med förtryckta lotter till bekvämlighetsbutiker och livsmedelsbutiker över hela delstaten. Butikerna accepterade massköpen eftersom syndikatet betalade lotterna kontant före dragningen och butikerna fick sin normala provision på varje lott som behandlades. Köparna lyckades lämna in cirka 5 miljoner av 7 miljoner möjliga lotter innan dragningen stängdes. Mandel hade köpt 71 procent av lotteriet och satsade på att den vinnande kombinationen skulle falla i hans del.
Dragningen ägde rum den 15 februari 1992. Den vinnande kombinationen var 8, 11, 13, 15, 19 och 20. Mandel hade den. Han hade också 135 145 andra- och tredjepris som följer med att hålla majoriteten av lotterna i en pool. Efter att ha betalat investerarna, betalat skatt och täckt operativa kostnader för tryck och frakt blev hans personliga nettovinst på Virginia-kuppen omkring 1,7 miljoner dollar. Syndikatets totala bruttobelopp över alla vinstnivåer översteg 30 miljoner dollar.
Virginia Lottery bestred initialt vinsten. Tjänstemän hävdade att Mandel hade brutit mot regler som krävde att lotter utfärdas vid köptillfället snarare än trycks i förväg utanför platsen. Bestridandet föll efter juridisk granskning. Utredarna fann ingen regel mot förhandstryck av lotter och ingen regel mot massköp. Lotteriet betalade ut hela vinsten. Inom två år ändrade USA och de flesta delstatslotterier sina regler. Förtryckta massköp av lotter förbjöds, dagliga köpgränser för lotter infördes och de flesta lotterier krävde att lotter utfärdas av officiella terminaler vid försäljningsstället. Mandels exploit blev permanent omöjlig.
Mandel drog sig tillbaka från lotteribranschen 1995. Han granskades vid olika tidpunkter av FBI, Internal Revenue Service och Australian Securities Commission. Ingen av utredningarna ledde till åtal. Han hade inte brutit mot någon lag i någon jurisdiktion. Han hade bara identifierat att lotteriets regler inte stämde överens med matematiken som operatörerna trodde att de drev. Han flyttade till en liten ö i Stilla havet, levde stillsamt och dog 2014.
Arvet är att inget större lotteri i världen i dag kan utnyttjas på det sätt som Mandel utnyttjade Virginia Lottery. Massköp av lotter har tak, terminaler utfärdar lotter en åt gången vid försäljningsstället, och vinststrukturer är kalibrerade så att kompletta uppköp har negativt väntevärde även när jackpotten ser stor ut på tavlan. Mandels specifika metod fungerar inte i dag, men den djupare lärdomen gör det. Varje spelprodukt bär på en strukturell antagande, och då och då är det antagandet fel. En ärlig spelares jobb är att hitta de spel där kasinot räknat rätt och acceptera husfördelen. En Mandels jobb är att hitta det sällsynta spel där matematiken har spruckit och agera innan operatören märker det.